Att landa jobb som städhjälp

Allt Ellinore velat var att få ett jobb. Det var i alla fall allt hon ville när hon tog studenten. Alla andra i hennes närhet, tycktes det, hade fått jobb. Det var folk som skulle arbeta på fabriken och folk som fått jobb i kassan på Ica. Vissa skulle arbeta på sina föräldrars företag med diverse kontorssysslor. Någon skulle plocka i rabatter, något som förstås lockade p.g.a. utomhusaspekten. Det som skilde alla dessa, från trädgårdsnissar till administratörer, var att de hade jobb. Det hade inte Ellinor, och detta faktum stressade henne.

Det hade gått ungefär 1,5 månad av det som fram till dess hade varit sommarlov. Nu var det istället bara ett slags oändligt tomrum, ett öppet hav, av arbetslöshet. Just den dagen skulle dock allting vända. Det var nämligen denna dag, en tisdag för att vara exakt, som hon landade sitt första jobb. Hon hade fått arbete som städhjälp.

”Städhjälp?” var hennes kompis Hannes första förvånade fråga. ”Du kan väl inte vara städhjälp? Du vet ju knappt hur en dammsugare ser ut. Jag slår vad om att du inte kan se skillnad på en dammsugare och en moped” fortsatte han något kaxigt men med glimten i ögat.

”Det vet jag väl visst” svarade Ellinore och motiverade sedan varför hon fått jobbet. Det var, till skillnad för hos de flesta av hennes vänner och bekanta, ingen som gett henne jobbet. Hon hade blivit vald att få jobba som städhjälp hos äldre personer. ”Vet du varför? Vet du varför jag ska jobba som städhjälp, Hannes?” frågade hon och möttes av en förvånad min. Hon fortsatte: ”För att jag gick på intervju och gjorde bra ifrån mig. Om man ska gå ännu längre tillbaka så sökte jag förstås jobbet som städhjälp. Och ännu längre: Jag gick in på Platsbanken och letade upp jobbet som städhjälp innan jag sökte. Hur många jobb har du sökt? Det var snällt av pappa din att sätta trädgårdsspaden i handen på dig. Men du kan inte säga att du direkt lyfte ett finger för att få jobbet. Nu står du här med jord på knäna. Jag kommer i alla fall vara inomhus som städhjälp”

Det var ord och inga visor och tänka sig att Ellinore redan red ut till städhjälpens försvar. Detta skulle hon trivas med, det var hon tämligen säker på. Dagen fortsatte utan att hon fick en enda mer gliring av gänget angående jobbet som städhjälp. Det var lugnt och skönt.